Spårvägen till division 1

Spårvägen vann i år obesegrade som nykomlingar division 2. En fantastisk bedrift av våra hårt jobbande spelare och ledare i Spåret! Vi vill rikta ett stort tack till alla som kommit och hejat fram laget under säsongen! Här kan du läsa lagkapten Dan-Anders Carrigans krönika från den gångna säsongen:




.

Spårets Åshöjden-resa fortsätter upp genom seriesystemet!

Efter åratal av snöpliga målsnöre-förluster var det denna höst vår tur att få casha ut lite av tidigare insättningar i karmabanken. Eller vad sägs om 5-1 i matchtiebreak och sammanlagt 5 räddade matchbollar (i matcher som vi alltså sedermera vann). Det har blivit dags att summera mirakelsäsongen där vi som enda lag gick obesegrade ur getingbot division 2 mellan och nådde våra drömmars mål – bollkallehimlen. Här nedan följer en genomgång av våra hjältars bragder.

Robin ”Robinho” Ljunggren

Lagets ryggrad och klippa. Med osviklig passion och imponerande frisyr spelade Robin både singel och dubbel i alla(!) matcher och det med det bländade facitet 8-1 (där ettan var både oviktig och klart diskuterbar av regelmässiga skäl). Det var först när Robin räddade två matchbollar och vann sin singel i seriefinalen mot Södertälje som den här kaptenen faktiskt började tro att drömmen kunde bli sann. Läktarsnacket har under serien handlat mycket om huruvida hårlängden under kepsen varit en hyllning den forne världsettan Ivan Lendls gamla kepsmantel från det tidiga 90-talet, eller inte.

Ludvig ”Go to Häll” Nokleby

Ryktena gick redan tidigt i höstas att den nygifte Ludde var i sitt livs form. Jag var personligen inte med i Montana under de vilda college-dagarna – men sedan Spårets Mannarino med Diadem blev en äkta man har jag nog aldrig sett honom vassare. Killen som tog John Pardy till Spåret plockade ner jeppar på löpande band i såväl singel som dubbel. I lördagens seriefinal mot Södertälje buntade Ludde till exempel ihop deras förstakille utan onödig kroppsutgjutning 6-3, 6-4. När vi nu summerar säsongen är hans stats excellenta 5-1. Få spelare får motståndare att hata sin tennis så mycket som Ludde. Ingen kapten älskar det så mycket som jag. 

Kristian ”Prioritize” Prior

Mannen som får alla homosapiens hjärtan oavsett kön eller ålder i brand verkar göra mest två saker – antingen brummar han runt på sin elmoppe mellan olika internationella affärsuppgörelser eller så vinner han matchtiebreak. Detta under av positiv energi startade säsongen med att plocka hem sin singel mot Malmen matchtiebreak 10-2. Veckan efter släckte han och Robin Täbys dubbelpar 10-5 i MT. I tredje omgången räddade han och Robin en matchboll mot Uppsala och innan de tackade motståndarna för visat intresse med 12-10 i MT. Hade vi förlorat den första eller sista av dessa två tiebreak hade inte division ett varit ett faktum. Livet som kapten handlar till syvende och sist om Prioriteringar. 

Petter ”Mighty-P” Dahlin

Det var för den oinvigde en MYCKET underlig matchbild som försiggick på förstasingeln hemma mot Täby men för oss invigda var det en sakral högtid. Landets två huvudutmanare om slajsbältet skulle äntligen göra upp. Bollarna fräste i ankelhöjd och överskruv var lika sällsynt som välkammade kaptensfrillor. När duellen till slut var över stod en välbekant 2.05 meter lång maestro kvar på täppan och dirigerade applåderna. Som om inte det vore nog, Petters omtag efter att ha torskat andra set i lördagens singel mot Lidingö i söndags var något i hästväg. Med ett imponerande återtaget fokus, en rasande tändning och ett ståndskraftigt motstånd mot alla mygelförsök (trots Hawkeye!) parkerade Petter ner den klart högre rankade motståndaren på läktaren vaggandes över en ljummen Nocco medan vi i laget firade nere på banan. Mäktigt Mighty-P! 

Anders ”Jag hatar tennis” Lindgren

När man som kapten ska dra ihop ett lag mot en huvudkonkurrent och halva laget är sjuka och man inte har någon plan – så finns det bara en sak att göra. Man ringer mannen som hatar att spela match och egentligen inte gillar att spela tennis. Densamme råkar också vara en av tennisvärldens allra roligaste personer – Anders Lindgren. Man ber honom gå emot sin inre vilja och göra det omöjliga – dvs att slå Uppsalas 25 år yngre etta. Då kommer denna ofrivilliga excel-hjälte smyga ut ur sina gömmor, byta skjorta mot svettband, smita in i hallen, mumla något om hur han egentligen borde vara på taxarnas riksförbunds årsstämma – och därefter göra det omöjliga och vinna matchen 6-3, 6-3 efter bländande spel – för att sedan skippa firandet, krypa tillbaks till hemmaskrivbordet för en välbehövlig genomgång och justering av stämmans mötesprotokoll. Jag tycker synd om alla lag som inte har en Anders Lindgren. 

David ”Mr Lucky” Samuelsson och Kalle ”Räddaren i nöden” Boqvist

Bättre sparring och finare människor får man leta efter. Dessa två krigare var närvarande under träningar, matcher och taktiska genomgångar och erbjudit support, motstånd, avgörande coaching och vassa sarkasmer när det som bäst behövdes. Både Mr Lucky och Räddaren lever upptagna liv med sådana möten som man flyger till – och ändå har de hunnit med laget. Stort tack för det gents, ni är kort sagt fabulösa. Jag kan också glädjande meddela att ni valts av medlemmarna till Herr Mars och Herr Oktober i den kommande Herrlags-kalendern som klubben tänkte lansera i Kärrtorp City veckan innan nyår. Det gäller er andra med – plåtning nästnästa vecka på tisdagsträningen (man får välja ETT plagg att ha på sig – bara det har ett synligt emblem). Vi behöver hitta finansiering för vårt kommande division 1-äventyr och här gäller många bäckar små som ni säkert förstår.  

Stort tack era champs för denna otroliga säsong! Det var något i hästväg som jag sent kommer glömma. Se nu till att vila upp er ordentligt under julen, för snart börjar vi uppladdningen inför ni vet vad… 

//Coach Carrigan